BROTT och STRAFF--ungdomar

Det är dags för ett nytänkande i kampen mot brottsligheten.

Ungdomar i utsatta områden rekryteras som springpojkar till gängen och utvecklas snabbt till grova brottslingar. 

Knarkhandeln är bara en av drivkällorna. 

Polisens organisation och sättet att hantera och registrera utförda brott är undermålig. Utredningar läggs ner redan innan de gör skäl för namnet utredning.  Registrering av kända brott, med känd gärningsman kan inte ses i registret när hen är misstänkt för nästa brott.  Papperskorgen är polisens enda vän. 

Enskilda poliser gör oftast så gott de kan och jag uppfattar att många av dem verkligen vill hjälpa till att lösa brotten. Men trasslet med  byråkratiska sekretessregler och att nedlagda utredningar inte syns och därför inte kan kopplas ihop med nya brott gör att papperskorgen blir slutstationen alltför ofta. 

Dessutom är socialtjänsten ansvarig när det gäller minderåriga brottslingar.  I deras syltburk får inte polisen titta. Sekretess. 

En sänkning av straffmyndighetsåldern och en ändring av ansvarsgränsen,  mellan polis och socialtjänst, beroende av vilken brottslingens ålder,  är nödvändig.  Jan anser att socialtjänsten endast ska ha ansvar för förebyggande arbete, stöd till familjer som har en svåranpassad ung i familjen. Där går gränsen. Så snart brott utförts, då ska polisen ha fyll insyn (dvs ändra sekretessreglerna)  och polisen är utredande myndighet.