4.7.8.4 Farliga brottslingar. Ny interneringslag Retroaktiv lagstiftning anses inte rumsrent av domare och advokater. Därför tillåts de ISIS anhängare och rekryterare som inte kan utvisas att promenera omkring fritt i Sverige. Säpos kostnader för att hålla ett öga på dem torde inte vara oväsentliga. 4.7.8.4.1 Ny interneringslag bör lagstiftas §§-Terrorister och rekryterare måste kunna dömas och sättas i fängelse på det underlag Säpo fått fram. Det är åklagarnas jobb. Om dessa inte är kompetenta bör de söka annan anställning. Att utvisa terrorister m fl är fel, det innebär att de kan göra terrorbrott någon annan stans. Eller byta identitet och komma tillbaks till Sverige. Ett alternativ är att instifta en ny lag, en lag om internering av personer som är samhällsfarliga. Här behöver till och med retroaktiv lagstiftning tillämpas. Lagen måste även kunna tillämpas på personer som är så psykiskt sjuka eller hatiska mot samhället eller enskilda hederliga samhällsmedborgare att de kan anses farliga. Vi har exempelvis de personer som begärt hjälp av psykvården men där de inte fått den hjälp de

4.7.9.1 Ytterligare skärpning Lagen för olaga vapeninnehav skärpes under hösten 2019, men alldeles för klent. Påföljden måste skärpas ytterligare, särskilt för militära automatvapen och olika former av sprängmedel. §§-Straffen för olaga vapeninnehav bör skärpas. Minimistraffet för innehav av stulna vapen, exempelvis militära, bör skärpas. Innehav av enstaka militärt automatvapen, sprängmedel exempelvis handgranater eller pansarsprängvapen, exempelvis Carl Gustaf, där måste minimistraff sättas till 10 års fängelse. §§-När det konstateras att personen innehar, äger, smugglar säljer eller köper vapen av ovan nämnda militärtyper i inte obetydlig omfattning ska minimistraffet sättas till 18 års fängelse. §§-Övriga illegala innehav av skjutvapen bör minimistraffen sättas så högt att de motsvarar straff för förberedelse av rån och mord. Domstolen bör genom lagstiftat minimistraff vara förhindrad att döma lägre fängelsestraff. De förmildrande omständigheter som anges i 29—32 kap BrB måste lagändras så att de inte kan minska påföljden vid grova vapenbrott.

4.7.8 Påföljd för brott 4.7.8.1 Yrkeskriminella och liknande, upprepad brottslighet Vid utdömande av straff till brottslingar som utfört flertal brott måste fortsatt brottslighet medföra att längre straff utdöms än om vederbörande slutar innan han upptäcks och döms. I nuläget innebär fortsatt brottslighet endast marginell straffökning, när den bevisas. Han döms bara något hårdare än om han bara gjort ett brott. Mitt förslag innebär att varje nytt brott medför ytterligare strafftid, och domstolarna ska räkna fram och vara förhindrade att döma lägre straff än en (av riksdagen) fastsälld procentsats beräknad på alla bevisade brott han bevisats gjort vid rättegången. Det skulle då dessutom innebära att polis och åklagare i större utsträckning utreder om den misstänkte kan ha gjort ännu fler brott än som redan framgått. Det innebär att uppklarandeprocenten bör öka. Polisen skulle förhoppningsvis utreda i stället för att använda papperskorgen när de vet att herr A ändå inte får högre straff för 30 brott än de tre brott som nu är utredda och klara för rättegång. I inledningsskedet efter en sådan lagändring blir naturligtvis polisens arbetsbörda avsevärt högre, men samtidigt ger den frukt i form av fler fängelseår. På sikt bör polisens och rättsväsendets arbetsbörda minskas genom att fler avhåller sig från brottslig verksamhet, eller helt enkelt sitter inne längre.

En fängelseplats kostar i dag skattebetalarna ca 3500 kr per dag. Det är en helt orimlig kostnad. För de grova brottslingar där ett fängelsestraff på mer än 3 år inte bedöms tillräckligt måste det göras ett nytänkande inom kriminalvården.  

4.7.8.2 Beräkning av minimistraff vid flera brott Åklagaren lyckas bevisa att han gjort två brott. Vart och ett av dessa skulle medfört ett års fängelse. Domstolen dömer då inte till 2 års fängelse vilket kanske varit väl kraftigt. Men låt oss anta att domstolen dömer ut 14 månaders fängelse. Låt oss nu anta att en inbrottshärva avslöjas, att han före ovannämnda rättegång faktiskt utfört ytterligare 10 inbrott. Vad gör då åklagaren ? Yrkar han att straffet ska höjas ytterligare ett par månader ? Eller prioriteras det ner, “glöms bort” innan rättegången eftersom åklagaren redan har honom klar att åtala med resultatet fängelse. Enligt åklagarens bedömning blir det bara ytterligare någon månad enligt praxis om hen skulle dömas även för dessa 10 brotten också. ?? Troligen blir det ingen höjning av straffet. Hur uppfattas det av polisen som utrett en härva och sedan inte “får ut” något av det. I vart inte i fängelsemånader för herr A. Jag kan tänka mig att poliserna blir lätt frustrerade. Förlorar orken. Låt oss fortsätta tankegången med samma bov som efter ovannämna dom på 14 månader, det framkommer att han varit med i en bilstöldliga som yrkesmässigt stulit och slaktat eller sålt utomlands 40 bilar, alltså bevisat. I verkligheten är det kanske 60 bilar men alla har inte kunnat bevisas. Om vi förutsätter att en bilstöld enligt nuvarande domstolspraxis skulle ge enbart 1 års fängelse. Vilket straff dömer domstolen ut när nu denna yrkesmässiga stöldverksamhet bevisats, enligt nuvarande domstolspraxis ? Kanske Två eller tre års fängelse. Om vi tänker oss att A, innan han fortsatt sin brottsliga bana, faktiskt funderat på att sluta sin brottsliga bana och börja ett Svensonliv efter sitt tionde brott. Vilka överväganden hade han då gjort ? Vi kan bortse från att han kanske blivit religiös. Om han skulle åka fast vet han ju att han blir dömd för de brott som kan kopplas till honom. Kanske hälften av det verkliga antalet. När är det då lönsamt att fortsätta eller att sluta sin brottsliga verksamhet ? Eftersom han redan gjort ett 10-tal brott antar han att han blir fälld för 5 av dem i domstolen. Vi förutsätter att normalstraffet är 1 år för ett brott, för att förenkla matematiken. Det innebär att han, med nuvarande regler och praxis, kan räkna med att få sitta I fängelse mellan 18 mån till 2 år, om polisen skulle knacka på dörren vid eftermiddagskaffet samma dag, innan han tar kofoten och går ut att göra sitt 11:e brott.. Men om han inte får det besöket utan gör det 11e brottet och då grips, är han således bevisad om 6 brott. Får han då längre straff än om polisen knackat på dagen innan ? Knappast. Med nuvarande regler innebär det att hen skulle han kunnat utföra detta 11:e brott utan straffpåföljd. Det är då inte intressant för honom att sluta . Han ser ingen anledning sluta sin kriminella bana utan blir helt enkelt vad vi kallar yrkeskriminell. Eller immun mot ytterligare påföljder. Jag menar att lagstiftningen måste ha ett effektivt påföljdsinstrument som innan varje nytt brott får honom att avhålla sig från att fortsätta. Att varje nytt bevisat brott innebär någon ytterligare fängelsemånad när han väl åker fast efter ett 50-tal brott. Det är också en motivering för polisen att utreda alla brott, och försöka koppla dem till gärningsmannen och döma honom därför. Som det är nu läggs de flesta brottsanmälningar i papperskorgen. Mitt förslag innebär att en viss % av straffet för varje brott som bevisas ackumuleras så att summan utgör ett lägsta straff som domstolen får utdöma. Procentsatsen kan sättas relativt lågt, förslagsvis 15 % av normalstraffet för brottet. Så länge det är fråga om 3 eller fyra brott får minigränsen ingen effekt, utan domstolen dömer enligt tidigare praxis. Men när han börjar bli yrkesverksam inom branschen och kommer upp i större antal brott slår minimistraffgränsen till. Mitt förslag innebär att det ska vara ett minimistraff, som föreskriver att domstolen inte får döma till lägre straff. Och domstolen ska inte heller få ge någon ungdomsrabatt eftersom en ung brottsling nu har haft tid på sig att tänka, och dessutom är minimiberäkningen i sig en rabatt. Jag utgår från att domstolarna enligt gamla traditionen gör en skälighetsbedömning när strafftiden bestäms. Eftersom flera omständigheter inverkar kan jag inte beräkna vad domstolen skulle fastställa för strafftid, enligt nuvarande tradition. Följande får därför ses mer som ett teoretiskt matematiskt exempel, utan statistisk bakgrund av faktiska domstolsbeslut. Jag har utgått från att domstolarna nu inte dömer ut betydligt längre straff till den som gjort 100 inbrott än till den som gjort 8 inbrott. Rätta mig gärna på den punkten om jag har fel. Här kommer en liten lek med siffror. Om vi förutsätter att ett brott medför 1 års fängelse. Herr A har nu bevisats utfört 5 brott som vart o ett skulle ge 1 års fängelse. Enligt tradition dömer då domstolen ut 2 års fängelse, inte 5 år. Men om han utfört 20 likadana brott kanske han får 4 års fängelse. Naturligtvis inte 20 år. Har han utfört 51 likadana brott får han knappast mer än 4 års fängelse, enligt nuvarande domstolspraxis. Någonstans här emellan kommer minimistraff-regeln att bli effektiv. Om vi förutsätter att domstol enligt nuvarande praxis dömer ut 4 års fängelse för 20 brott(där ett brott skulle ge 1 års fängelse) Om vi lagstiftar om en minimiregel om en procentsats på 15 % skulle han -när han bevisats ha gjort fler brott innebär det att varje nytt brott som bevisas förlänger strafftiden. Minimiregeln skapar alltså en brytpunkt så att varje nytt brott över brytpunkten förlänger strafftiden. Exakt var brytpunkten läggs beror på vilken % sats som fastställs. Och på vilka övriga omständigheter domstolen tar hänsyn till för det första brottet. Eftersom minimistraffregeln ska beräknas på normalstraffet för brottet, och ingen ytterligare hänsyn får tas till omständigheter eller brottslingens ålder, vid minimiberäkningen. Ungdomsrabatten anses ingå i själva procentsatsen. Den föreslagna lagändringen innebär en höjning av påföljden när ett stort antal brott utförts. En väsentlig poäng är dessutom att om polisen i efterhand, efter domen, påvisar att han kan bevisas för ytterligare brott innebär det att strafftiden måste förlängas. Polisen ser intresse av att reda ut även dessa brott och papperskorgen används inte. Herr A skulle då ha en helt annan framtidsuppfattning när han överväger sin fortsatta kriminella bana efter att bara utfört 10 brott. Kanske han i stället väljer att följa arbetsförmedlingens råd och söka till truckförarutbildningen. Eventuellt skulle en dömd brottsling kunna få avtjäna sitt straff parallellt med yrkesutbildning även utanför fängelseområdet, med fotboja och som “nattfängelse”. Dvs han ska varje kväll inställa sig till fängelset. Minimi-påföljdsregeln ska naturligtvis endast tillämpas på de brott som utförts innan gripande och rättegång för de tidigare brotten. Om hen efter avtjänat straff åter påbörjar brottslig verksamhet ska dessa senare brott dömas med fulla påföljden. §§--När påföljd för fler brott döms vid samma rätteång ska domstolen vid straffmätning förutom en påföljd för de svåraste brotten även beräkna påföljden för övriga brotten så att en viss påföljd beräknas för samtliga utförda brotten. Denna minimipåföljd får inte beräknas till mindre än -förslagsvis 15 procent—av normalstraffet för vart och ett av dessa övriga brott. §§--om i efterhand ytterligare brott uppdagas, som utförts innan gripande eller åtal för dessa brott, skall tillägg till påföljden göras på samma sätt (15 %) §§--om efter avtjänat straff fortsatt brottslighet påvisas gäller inte minimistraffregeln, utan fulla normalstraffet ska utdömas.